Självdiagnostik kring ordförstoppning

Jag har länge känt att orden tagit slut. Önskan att beskriva känslor har varit så stor att den har förstoppat ordflödet i sig. Men någon sa att om man börjar med lite i taget så blir det bättre sen.

Flera som känner mig väl vet att jag ofta självdiagnostiserar problem jag stöter på och detta är inget undantag. Jag kan se tillbaka på min vår för att se flera månaders hets till att plocka fram meningslösa ord, i en perfekt ordning, för att övertyga läsaren om att innehållet är sant. Detta vart en vardagsångest, att alltid räkna ord och lägga till fler för utfyllnad. 

När jag till slut slutade med det så slutade orden liksom helt. Jag tror det kan finnas ett visst sorts hinder i mig att komma tillbaka till orden när dessa plågsamt krystats fram en längre tid.

Så då antar jag att jag är på noll igen. Det vill säga att jag kommer uttrycka synliga sanningar i första hand för att väcka min tankeverksamhet. Och i denna process ska jag lägga in känslorna så dessa blir lättare att förklara sen när frågan väl kommer på tal.