När jag senast skrev inlägg så insåg jag att jag håller på att falla tillbaka i gamla spår. Varför kommer lusten att skriva endast när humöret är som lägst?
Så jag sa till mig själv att nästa gång jag var lycklig skulle jag skriva av mig, dela glädjen. Och visa till världen att jag faktiskt inte är så nergrävd som jag verkar via sociala medier.
Men här sitter jag igen, ser tillbaka på några smärtfria, "sköna" veckor, och inser att det var då jag borde suttit mig ner och rådda ner lite text.
Det är ju inte så svårt att skriva när man väl kommer igång och jag tycker ju om att skriva. Det är roligt. Men som vanligt så dras jag med i det dagliga humöret.
Jag är övertrött, har inte sovit ordentligt på många nätter, vaknar flera gånger om nätterna, helt oförmögen att slappna av. Jag är på otroligt dåligt humör. Idag har jag inte ätit ordentligt heller, men varför äta när man inte är hungrig? Det tar ju hela ätglädjen.
Jag ser hela livet gå förbi utan att jag själv styr. Saker bara händer och jag känner att jag inte riktigt har kontroll på någonting.
Jag drömmer jättemycket nuförtiden. Alltid med starka känslor inblandade, oftast ilska, rädsla eller sorg. Jag är otroligt lättirriterad också, på allt och alla. Idag märks det mer än igår. Jag antar att det beror på att jag inte ätit något sött idag.
Och det är nu. Nu som jag skriver av mig. När jag endast har negativa saker att komma med. Jag ska nog inte ens börja. Jag blir så medtagen och svävar iväg på ämnen som andra människor tar illa upp av.
Så vi skiter väl i det här...