Morgonpromenaden

Morgonpromenaden gjord och hunden ganska nöjd. Gick betydligt snabbare med tanke på att jag gick nästans hela vägen. Om jag skulle sprungit skulle det gått jättesnabbt men jag vill inte ta ut all energi ur min otränade hund. Jag anmälde oss till en kurs igår i tävlingslydnad. Det var en nybörjarkurs och jag vet att vi tragglat tävlingslydnad hur länge som helst och kanske inte räknas som nybörjare utan lata men jag har ju aldrig gått kurs i det och jag vill öka min kunskap kring det. Det ska bli riktigt roligt! 

Nu ska jag duscha, äta och fara och jobba lite!

Hejsvejs!

Pics of the day

Jag håller på med en challenge. En plankchallenge. Jag är idag på dag tio men står som sagt redan två minuter utan problem 😀 får se var man slutar efter 30dagar ;)

Bastian fyllde ju år i måndags och fick ett godisspår av J. Dom hade säkert roligt. Av mig fick han en ny påse mat, ett stort hundben och ett nytt halsband.

Och jag fick ju förståss den där Björn Borg- hoodien som jag drägglat över i tre månaders tid. Och nu lever jag mitt liv i den 👍

Längtan till helgen

Älskade praktikplats, jag lär mig ingenting om er verksamhet av att plugga. Jag vet att ni säger att jag ska göra det för att dels vara schyssta och dels för att ni ska slippa ha mig i hasorna. Visserligen har jag en tent i eftermiddag men jag har faktiskt redan pluggat till den. Om inte massor så litegrann i alla fall. Sådär lagom för att jag ska klara mig. Men jag gör som flera andra dagar och sätter mig framför fass.se och läser på om läkemedel tills jag med gott samvete kan ta en kopp te.

Ikväll efter tentan ska jag unna mig. Det blir finmiddag på Vapiano med fin vän. Min allra käraste Sanna kommer till stan och vi ska catcha upp. Det blir fint. Imorgon blir det också unn. Då kommer lilla storasyster och vi ska ha en heldag med systertime. Det blir också fantastique! 

Jag kan säga att jag saknar min hund nu så otroligt! Jag vet att han inte är roligast att promenera med eftersom han bara går och går och går. Han varken söker kontakt, gör behov eller snusar. Men han är ju ändå min stjärnhund! Lilla rara Barryman. Det ska bli massor med långisar och aktivitetstid. Längtar till helg!!!!

Push it to the limits

Jaha.. Jakobsberg, här sitter jag och en mängd andra resenärer och väntar på grön signal. Tåget var lite sent så dom struntade i att komma till Kungsängen, så tåget stannade i Kallhäll och svängde istället. Och just därför sitter vi i ett extrainsatt tåg(eller något sånt) och väntar på vår tur att köra.

Jag har under senaste dygnet insett att träningsmässigt är jag så mycket starkare än jag tror. Jag testade en planka utan att kolla på klockan igår och körde 2 minuter enkelt. Idag skulle jag köra 10 armhävningar* 5 varav 10 skulle vara på tå men jag körde 20 på tå så enkelt. Så när jag kommer hem ska jag ha som mål att puscha mig den där extra biten i varje moment! Och så ska jag springa med min mister hund. Han har fått alldeles för lite uppmärksamhet och motion på sistone men nu är det så fint väder så jag ska köra gärnet istället! En riktigt träningsweekend helt enkelt.

Till på köpet ska jag fara och träna innebandy med ett helt nytt lag och ett helt nytt gäng människor. Det ska bli spännande och se hur det kommer gå, jag som inte hållit en innebandyklubba i handen på åtta år 😀 roliga saker händer nu. Kanske jag är påväg tillbaka?

Med en bra start på dagen kommer du långt

Jag blir så otroligt inspirerad av min fina vän Essi som fixar och donar med matschema, slutarbete, träning och hundar! Hon är helt enkelt en fantastisk människa att ha i sin närvaro för att själv utvecklas! Om åtta dagar är jag klar med min praktik, då ska jag gå all in i att också följa matschema, planera min tid effektivt och träna upp de delar av kroppen jag behöver! 

Jag håller redan nu på och jobbar med min träning och jag vet exakt vad jag har att arbeta med. Vad gäller disciplinen så ska det bli roligt att utveckla den. Mitt pluggande och slappande har kommit alldeles för mycket i obalans den här hösten och vintern.

Jag mår mycket bättre idag än andra dagar. Jag vaknade upp utvilad, jag fick något gjort på min praktik igår och jag läste Essis blogg nu på tåget. Detta bäddar för en bra dag. Ikväll ska jag träna och plugga för imorgon blir det en tenta.

Jag ska göra så den här veckan inte är slöseri. Jag ska få ut något vettigt ur den här veckan!!! I han do it!

Distansstudier på plats?

Igår insåg jag att jag har endast sex veckor helt hemma på Åland kvar den här terminen. Det gav mig en stor ångest! Fan... Varför heter det distansstudier när man måste fara hemifrån HELA tiden?! Så jag måste planera mina sex veckor i det yttersta. Förutom att bli sockerfri så tänker jag också bygga upp min core och jobba på konditionen. Jag tänker hela tiden på hur skönt det skulle vara att fara ut och springa, men jag kommer aldrig dit. I och för sig har det varit snö, slask och kallt ute så då får det vara ett tag tänker jag. 

Jag hittade på nätet en två-årig utbildning i Göteborg till helikopterpilot, det skulle vara coolt! Men jag ska nog bli klar med den ena utbildningen först, innan jag börjar på nästa tror jag :) Jag vet inte om jag är så intresserad av att vara pilot, men jag är ju inte heller så intresserad av att vara sjuksköterska heller så. Men det känns nog som att det är lika bra att slutföra den utbildning man redan påbörjat. 

Nåja, ha det fint nu.

Vad som sker i mitt liv nu

Ja hörrni. Vad ska det bli av lilla mig mån tro. Jag försöker fylla alla tomrum bäst jag kan men saker fyller inte ut längre. Jag mår inte sådär bra jag brukar av att fynda skor, kläder, fixa håret, vaxa mig osv. Det känns liksom bara tomt. Men jag gör det ändå. Det känns som jag väntar på att en dag ska det kännas helt fantastiskt att sätta på sig de där Diesel-jeansen som kostade skjortan och faktiskt må bra i hela mig.

Jag köpte dom idag. Dom där diesel-jeansen. De är helt fantastiska. Mjuka, sköna, snygga och jag får en schysst röv i dom. Men inte känner jag mig annorlunda för det. Jag hatar senvintern och våren. Det är alltid då jag mår som sämst. Inte för att jag mår jättedåligt just nu, men jag mår liksom aldrig bra istället. Jag går hela våren nu i en gråzon och väntar. Lite som björnarnas ide. Jag borde gått i ide och sluppit leva upp till den människa jag ska vara. Skitsamma.

Jag kanske kan berätta om något som händer i mitt liv istället. Jag är snart klar med min praktik och därmed en till kurs att bocka av. Snart är det bara ett år kvar av min utbildning! WOHO!
Hmm jag tentar av en massa tentor från förra terminen nu, dom jag aldrig orkade plugga till eller ens fara till. Så nu får jag bita i det äpplet- men det är inte så farligt. Jag har tagit mig igenom en av tre och snart får jag fixa nästa också :)

Sen tränar jag också en massa. Eller så ofta som jag hinner. Jag har börjat få muskler. Bild på min arm finns på instagram. Jag är ju såklart missnöjd med någon del av min kropp men efter att jag börjat träna så insåg jag att det inte beror på fett eller frånvaro av muskler. Det berodde på breda höfter och små bröst. Saker man inte kan påverka. Så det är bara att gilla läget och fortsätta framåt.

Och mat! Jag har börjat äta bra. Det som jag jobbar med nu är att äta mera grönsaker och komma ihåg mellanmålen. Sen när jag har det i rutin så kan jag vara nöjd med mina matvanor (att jag har haft ett löjligt sug på kolhydrater på sistone och svarat bra på det suget är en stor parentes i mitt liv). Men snart, när jag är klar med praktiken så ska jag bli helt sockerfri igen. Och jag ska försöka hålla det igenom hela nästa praktik så jag kan med nöje ta sommar sedan. Måste bli kvitt sötsuget!

Där fick ni en ordentlig uppdatering. Hoppas det underhöll någon.
Puss!

När det kommer rakt från hjärtat

Min blogg ska ju handla om mig, mina framsteg och mina steg tillbaka. När jag bloggade för två år sedan kunde vi se hur djupt nere på botten jag var. Sedan under sommaren stabiliserade det sig och jag levde lugnt i lite över ett år. Nu börjar jag sakta sjunka neråt igen. Existensångesten har börjat smyga sig på, roliga fritidshobbys är inte roliga, skolan sackar efter, löjliga bråk och missförstånd i nästan alla nära relationer jag har, en träningsnoja som gett mig både muskler och mera ångest. Det är vad som präglat min senaste tid. Ytterst få stunder av äkta glädje har också infunnit sig i nära relation med starka känslor av sorg, ilska och misslyckande.

Men nu har det mesta runnit av. Nu känner jag nästan ingenting blandat med hopplöshet. Jag känner mig som en patient uttryckte sig : "kämparglöden är borta". Jag orkar inte känna efter längre helt enkelt. Jag har inte längre lust att jobba med mig själv, mina framsteg efter enorma ansträngningar är så små så dom blir osynliga. Det är inte roligt att försöka arbeta med sig själv när man inte känner förmåga att styra, påverka och växa.

Jag har aldrig bett om att få bli människa. Människan är den vidrigaste varelsen på den här jorden. I min perfekta värld skulle jag inte ha ett så utvecklat medvetande och jag skulle inte leva i 75år.

Men det är ju bara min åsikt nu, liksom...

Praktik på Bup slutenvård

Jag är ju alltså på praktik på Bup, slutenvård i Stockholm i fem veckor framåt. Jag hade nog sett fram emot praktiken med skräckblandad förtjusning, psykisk ohälsa är ju ett riktigt intressant ämne, tyckte jag då. Nu efter att ha gått en vecka på praktik kan jag säga att det nog inte är min grej. Jag tycker ju om tydlighet, när en temp. är för hög eller ett blodvärde för lågt osv, så det här med att inte tydligt kunna se och utvärdera hälsa på en sjuk person var(och är) mycket klurigt för mig än. Kanske det är så enkelt att jag borde jobba med något annat. Eller åtminstone på en annan avdelning.

Nåja det blir säkert bättre snart... Om inte får jag ju åka hem en sväng i helgen. Guldigt ❤️

Sömn

Nu har jag satsat på min sömn och det verkar som att jag är påväg att bli människa igen. Jag har sovit mellan 8 och 9 timmar varje natt nu några dagar i rad. Jag tror att viljan och orken är påväg tillbaka. Så idag ska jag rocka på praktiken.

Jag har ju varit väldigt frånvarande från bloggen. Det är egentligen inte med vilja, jag skulle gärna sköta bloggen bättre men det har inte funnits tid. Fram till för en vecka sedan så jobbade jag alla dagar utom två, då jag ena dagen skrev tent i Stockholm och den andra slappade efter en bröllopsfest. Jag har varit så nära att gå in i väggen. Jag kände när jag diskuterade men min syster att jag nog jobbar för mycket och så sa min mor att jag måste känna efter och lyssna på min kropp. Det har jag nu gjort och tagit en veckas paus från tränandet och alla måsten. Bara gått runt som en zombie på praktikplatsen. Och det var väl behövt. Nu ska jag ge gärnet och rocka praktiken resterande fyra veckor! Yes!