På en soffa i mörkret

I mörkret, i Stockholms innerstad ligger jag på en soffa. Brevid mig i en lånad biabädd ligger min stora, jättefina unghund. Idag har vi gått på stan och unghunden har valt godis i en främmande godisbutik. Jag har ätit löjliga mängder med godis. Kinder bueno, panteri och åländska lantchips har slunkit ner hela dagen. 

Jag är slut. 

Orken finns inte riktigt här just nu.

Jag for från ön till storstaden där man inte behöver göra saker. På ön finns många måsten, många viljor och allt för lite tid. Snart kommer hösten emot oss. Det är med skräckblandad förtjusning jag möter hösten. Tänk att få göra skolan klart. Men hur ska det gå med ekonomin? Kommer jag ha tillräckligt med tid för mina fyrbenta? Kommer orken finnas till träning? Eller kommer jag blöda näsblod tre gånger i månaden? Kommer ångesten över tidspress stå mig i halsen? Kommer min sambo alls vara stolt över det jag gör? Kommer jag vara nöjd med det jag gör?

Jag tänker mycket just nu. På alla människor som jag älskar och som jag om och om prioriterar bort. En hund är inget barn men det är faktiskt mycket jobb. Jag vet inte om vännerna förstår det. Hoppas dom förstår det. Hoppas dom har överseende. Hoppas.

Nu är det natt. Tillochmed storstaden sover och är tyst. Det ska jag också göra.

Hejdå

Känslostormar

The Vampire Diaries. 
För dem som sett det(och gillat det) så säger de orden allt. Jag älskar den serien! Jag började titta på den för 2 månader sedan och som mina känslor fått liv igen.
Alltså det är något med en del serier som får mig att känna så mycket saker som jag aldrig annars känner. Jag älskar intrigerna och romantiken, att älska men inte våga, utan väga och flirta och emellanåt rädda lite liv. Det är så otroligt spännande! Hur fångar man de djupa känslorna? Hur kan man samla på sig alla nyanser av känslor och plocka fram dem när ens liv blir aningen för vardagligt?



Det finns fler fantastiska serier som berör mig till mitt innersta. Grey´s Anatomy. Bara av att skriva de orden får mig att må bra. Drop Dead Diva. Jag kan verkligen fortsätta skriva hur länge som helst om det jag känner för dessa serier. Och se dessa serier hur ofta som helst.

Åtminstone dessa tre serier är sådana som fått mig nålad framför tv:n. Dom har fått mig gråta och skratta högt(jag som aldrig skrattar åt filmer). Och karaktärerna blir som ens kära vänner.

Och när serien tar slut så känns det som hela världen går under.... Som man aldrig kommer se ljuset i livet igen. Känslan när 50 Shades of Grey böckerna tog slut var hemsk. Tur att jag var på semester just då, annars skulle jag nog ha lite jobbigt att va.

Kramhej

Prinsessan på ärten

Så då var jag sovit en skön 6h sömn i sträck efter nattjobb. Det är så himla bra när man klarar av att sova i lite längre intervaller då orkar man nästa natt på ett helt annat sätt.

Idag står hundfys på schema. Vi ska till skogen och traska i högt ris. Jag måste se till att pojkarna lyfter på benen ordentligt så de får träna upp sina ryggar. Sedan blir det lite lydnad, vi kör på lite alla dagar nu. Jazons koncentrationsförmåga är lite vacklande just nu men det är den unga åldern skyller jag på ;) 

Och sen mina vänner ska jag fara på gym ✌️ Jag ska verkligen skärpa mig den här veckan. Både med kost, träning och sömn för fyrbenta och tvåbenta. Igår hade dogsen vilodag efter flera dagars fys och mentalträning så nu får vi köra med varann igen!

Ha en härlig torsdag 😘

Kvinnor som inspirerar

Hej bloggläsare,

Jag vill dela med mig av ett lästips i dagens Hufvudstadsbladet. Det finns en artikel om Malena Björndahls brand och blogg. Jag har visserligen aldrig läst hennes blogg men efter den här artikeln skulle jag gärna göra det. Artikeln inspirerar och Malena verkar vara en super kvinna! Där står bland annat att hon lovat sig själv att leva ett så spännande liv att det alltid ska va roligt att skriva blogginlägg och det är den tanken som driver henne framåt. Sån vill jag också vara! 

Jag ska bli sådan.

Kramhej