Ett uteblivet Adjö

Jag blev slagen ikväll. 

Slagen av en tanke. 

Stora tårar rinner på mina kinder. 

Måste tänka frammåt. 

Måste komma ihåg att världen inte är större än man gör den till.

Hon for till Stockholm idag.

Hennes flyg går imorgon.

Bort, till andra sidan jorden.

Jag hann aldrig säga Hejdå.

För mycket saker i vägen hela tiden.

Jag hade ju lovat att fara med henne.

Nu ångrar jag djupt att jag inte gjorde det.

Det är som hål i mitt hjärta.

Måste fara en dag och hälsa på min kära syster i Malaysia.

Måste. Önskar jag hade pengar att göra det redan nu.

Jag älskar dig, Angela!

Jag hoppas så innerligt att vi snart ses igen!

Du är den bästa!

Lusten att forma meningar

Att skriva en rad bara för att jag kan. Att få uttrycka mina omedelbara tankar. 

Planlöst.

Att vakna av en besvikelse en halv timme för sent. 

Ändringar? Andra människors planer i ditt liv.

Sucken är lång över att ingen informerar om ändringar.

Förändring.

Ett nytt kapitel i ett gammalt liv. Någon annans liv. Som nu ska samarbeta och bli nytt. 

Nytt och fräscht. Fint.

Känslan är bra. Man ska göra sånt man mår bra av.

Man kan se till att det man måste göra mår man bra av.

Men det finns något under. Någon som sitter och gnager på min ryggrad.

Skelettet går sönder. 

Sönder och blir pulver.

Jag slappnar av. 

Jag flyter med.

Jag dricker mucomust och hoppas min hosta ska ge mig sig någongång.

Leva utan krav och se vart andra människor kan ta mig.