Hej vänner!
Igår var det sista dagen av praktiken. Det kändes väldigt melankoliskt. Jag har ju nästan hela praktikperioden varit lite irriterad över den långsamma miljön i den psykiatriska slutenvården men här senaste veckan har jag haft fullt upp och haft riktigt roligt. Det har varit jätteintressanta patienter den här veckan också med allt från empatistörningar till ADD och PTSD.
Men nu är det över för den här gången och jag fick VG till praktikbetyg. Det är jag riktigt nöjd över.
Idag startade jag igång en period av beteendeförändring. Jag har börjat följa en bekants matschema och dricker vatten i mängder. Nu ska jag satsa på träningen och den fysiska hälsan ett tag. Jag ska träna mera planerat och så ska jag börja stretcha ordentligt.
Överlag så klämmer nerverna sådär lagom i allmänhet och jag försöker hålla käften allt för ofta så jag inte trampar någon på tårna. Jag känner sån otrolig irritation och nästan lite underliggande ilska just nu mot några nära som jag egentligen inte tror har gjort sig förtjänt av det. Kära nån, jag måste verkligen få reda på vad som gör att jag känner som jag gör.
Idag har jag varit till ÅMI och sjungit och planerat min kursexamen som jag tänker ta i vår. Jag känner mig faktiskt riktigt peppad över att göra den nu. Det känns bra, man vill ju ha på papper att man studerat något i flera år och vad är inte bättre än ett betyg.
Jag har också varit till mitt ena jobb och kollat lite tider och insåg att jag nog har lite mera jobb inplanerat än vad jag var medveten om. Så det blir en period av lite jobbande nu igen. Jag måste bara se till att skolan och skolarbetet inte blir påverkat. Jag har en salstenta och två hemuppgifter som är viktiga de närmsta tre veckorna. Så jag får väl se hur social jag är under den här tiden. Men det blir roligt. Lite pusslande blir det nog. Men jag har nu i alla fall helt strykit drömmarna om solsemester under våren. En liten glädjedödande känsla och en lite ångestbefriande känsla stryker min kind.
Nej nu hörrni. Hare, vi hörs!