För små revben?

Jag har så ont. Sådär ångest-ont i bröstet som kommer vid jobbiga stunder. Sådär ont jag hade hela lussetiden och hela förra våren. Ska det verkligen komma tillbaka?
Det känns som varje andetag jag tar är 15kilo tungt. Och om jag inte andas in så kramar det om under revbenen och trycker ihop som att alla organ är för stora där under.

Jag klippte mig i morse men jag var så upprörd att jag inte ens kunde tacka min frisörska. Hon undrade om det var okej klippt, jag ryckte på axlarna och sade att det får duga eftersom jag ändå aldrig blir nöjd. Hon sade inte hejdå...

Nu måste jag gå och spela det där spelet på telefonen jag blivit beroende av.
Ps. Bjud mig på fest vettja! Det händer aldrig och jag lovar att jag kommer och är trevlig tills jag går(även om jag kanske tröttnar snabbt och går tidigt). Men jag insåg att jag inte blivit bjuden på fest på länge.

Hår

Jag gick med stora steg in på sparhallen idag. Jag var målinriktad och full av självförtroende. Jag gick till hylla med hårfärger. Och tog en mörk färg av ett vanligt märke, två burkar. Sedan kom jag hem, blandade färgen, fyllde håret, pinade en borste igenom och väntade 30 minuter.

Sedan sköljde jag ur färgen, lade efterserum, pinade en borste till igenom och fönade torrt. Det visade sig att en hårfärg inte gör mig nöjd över mitt utseende. Färgen var för ljus och för rödtonig. Jag är för blek och huden under hakan är inte riktigt snyggt. Färgningen blev visserligen bra, jämn och inte en massa färg överallt. Men det var ju klippning jag behövde... Håret räcker gott och väl ner över brösten och det är inte okej. Speciellt när det inte är uppklippt alls och när det är platt och oformligt. Så en spontanbokning till frisör imorgon. Det ska bli kul. Dom får väl ta ordentligt när dom väl tar tycker jag... Vad tycker ni?

Hemma igen

Jag har just stigit av båten och ska nu åka bussen till stan. Tentan jag skrev hade enklare utformning än jag trott men jag sätter den inte. Men det känns så otroligt skönt att vara hemma igen.
I morgon bitti blir det mera personsök och sedan sång. Jag har slarvat lite med min sång på sistone, det är bara lite mer än en månad tills det blir kursexamen. Och lydnadsträningen har jag ocksp slarvar med. Jag har nog slarvat med det mesta förutom mitt jobb på sistone. Men nu blir det andea bullar! :)
Ja, det här blev ju typ världens tråkigaste blogginlägg. Hejdå.

Snart Stockholm

Jag skulle ha farit med Viking Grace igår till Stockholm men i sista sekunden bestämde jag mig för att ta Cinderella idag istället. Så nu ska jag snart traska ner till hamnen. Hela långa dagen ska jag sitta på den där båten och fara till skolan fram och tillbaka för att skriva prov, sen ska jag försöka hinna hem med Amorella. Det blir tajt men jag fixar det!
Dagen till ära har jag lagt på mig ansiktet, weei :)

Nu ska jag äta ålandspannkaka så jag får en ordentlig matgrund innan jag går ner till hamnen :)
Och en ny låt ska jag tipsa om. En som ger en massa dans i fötterna! På lördag hoppas jag på utgång! Då blir det klackar i taket och nåra öl i huvudet ;)

Ful, fulare, Linda

Det är längesedan jag satt och funderade på mig själv och hur jag mår. Men jag insåg att jag varit rätt så bitter senaste tiden. Ganska arg och trött. Men jag kom på igår att det kanske beror på att jag känner mig så fruktansvärt ful. Jag har aldrig förr känt mig såhär ful som jag gör nu. Jag är så trött på hur jag ser ut, alltihop. Speciellt mitt ansikte. Fan att man inte kan välja lite som i The Sims. Jag är värdelös på att sminka mig, klä mig snyggt och fixa häftiga frisyrer. Det finns liksom inte i mitt intresse och att det inte finns i mitt intresse gör mig deppig. Jag känner mig konstant ful och osexig. Och egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket. För det är ju sån jag är. Jag bryr mig mycket sällan om mitt utseende och kan ändå vara ganska nöjd men nu är jag inte nöjd längre. Inget i garderoben passar riktigt bra och jag är bara så ful hela tiden. Jag ser gammal och sliten ut vid 21 år ålder... Hur ser jag inte ut om tio år då??! Usch vad det suger att vara människa..

Min pärlhund

Personsök är nosarbete!

Puh. Nu har jag kommit hem efter hela morgonen i skogen med hundarna. Vi var ett litet gäng och tränade personsök och det gick så bra för allesammans! Det var superkul! Bastian använde sin nos för första gången och han börjar verkligen förstå grejen. Det roliga för honom verkar vara just att få tänka. Min lilla söthund :) Nöjd matte idag! Så inspirerande! Ql ;)

ÅHS- jagad med eld och högaffel av samhällsinvånare

Hej,
Jag heter Linda. Jag studerar till sjuksköterska via Karolinska Institutet. Jag bor på Åland och har tänkt göra det i framtiden också. Ett av mina framtida yrken utspelar sig inom ÅHS, Ålands Hälso- och Sjukvård.

Alla har vi hört skräckhistorier om den åländska sjukvården, de stela korridorerna, den okompetenta personalstyrkan och den ekande hälsocentralen. Alla kan vi relatera till dessa skräckhistorier och sprider gärna(ålänningar som vi är) vidare dessa.

Jag har aldrig jobbat på ÅHS. Jag vet inte hur vården kan brista så otroligt att det ska bli ett känt samhällsproblem. Jag känner flera som jobbar på ÅHS och jag kan nästan lova att dom inte vill att deras patienter och klienter inte ska känna sig osedda och ovälkomna. Dom vill troligtvis inte feldiagnostisera och de vill säkerligen stöda sina patienter i svåra stunder. Men varför blir det inte så? Varför hittas alltid nya fall att klaga på? Varför beskyller man allt för ofta sjukvårdspersonalen för så mycket?

Det kan mycket väl hända att det finns stolpskott som jobbat för länge på fel områden som gör ett fruktansvärt jobb och som verkligen borde ha en sko i nyllet. Men vi som jobbar för att vi vill förbättra vården, som vill hjälpa människor som har det svårt och som mer än gärna skulle ta hand om alla patienter på ett sätt som passar för både patient och omvårdnadens naturlagar, vi som önskar vi kunde klona oss till tiodubbla för att hinna med. Vi då. Måste vi dras under samma kam?

Jag är inte färdigutbildad och jag jobbar inte på ÅHS. Men ni patienter som fått undervärdig vård och sprider historier, jag känner så för er och jag önskar så otroligt att jag varit eran sjuksköterska så ni skulle fått det bättre, men jag önskar att när ni ställs för orättvisa, och när ni känner er osedda och kränkta eller vad fan som helst säg det åt någon!
Är det eran sjuksköterska, läkare eller annan vårdpersonal som inte ser er och ger er vård så gå då till dennes chef eller be om hjälp av annan sjuksköterska, be att be att få byta sjuksköterska eller säg rakt upp i ansiktet på din sjuksköterska "jag känner mig rädd och....blabla"

Alla i samhället har ansvar i hur vården bedrivs. Ni patienter som behandlas dåligt utgör en stor utveckling i vår hälso- och sjukvård. Det är tack vare att ni öppnar brödhålen riktat mot rätt människor som gör vår vård bättre.



Nu var det ju inte det här jag skulle skriva. Utan jag skulle egentligen berätta att jag har blivit rädd och börjar tappa lusten på att jobba inom ÅHS. Det börjar liksom kännas som om man ska jobba där så får man bara skit av samhällsinvånarna och dålig lön.

Ps. Och hälso- och sjukvården styrs av så otroligt många lagar som jag tror att många människor glömmer bort. Har ni klagomål som ni vill få fram så kan det vara bra med lite bakgrundsfakta om varför folk gör som folk gör. Så vänner, glöm inte bort att Prata och Fråga och ställa krav på Kommunikationen!
Amen

DR bilder

Sådär.
Som ni kanske lagt märke till är att jag idag bytt mall. Ja, det är samma mall som jag använde för något år sedan men jag har någon oförklarlig kärlek till den :) Den är ganska fin!

 Här kommer det lite bilder från vår resa till Dominikanska Republiken(det är i princip det jag i nuläget kan ge er i bildväg). Vi hade ca 25grader hela resan, endast två dagar med regnskurar.

Stranden var ganska onajs. Sanden kunde likabra ha skeppats från nabben och på botten i vattnet fanns hål som man inte såg utan bara plötsligt försvann 20cm djupare.

Jag var personen som oftast höll i kameran så det finns inte så mycket bilder på mig. Och de få som finns är inte sköna men jag bjuder på dem ändå.

Jag brydde mig inte särskilt mycket om mitt utseende där. På något sätt var det som att man inte ville dra uppmärksamheten åt sitt håll och dra mera uppmärksamhet åt sig. Hotellarbetarna var ganska frimodiga och sade direkt till personerna om dom var snygga.

 Några gånger var jag och fixade mina naglar. Det var ju fuskfix men såpass billigt att det fick duga. Sen hade jag ju glömt min egen fil och nagellack.


Någon dag var vi på en vattenpark som hette Ocean World. Det var helt bra att göra något annat än att bara dricka öl och sola.

Men lite synd tyckte jag nog o hajarna som dom lyfte upp och lät publiken fotografera.

Det var en liten bildvisning. Varsågoda ;)

och mera blabla

Det är med tungt sinne jag idag avbokar dagens träningspass. Det får bli ett lugnare träningspass i egen takt. Hela kroppen värker, jag har sovit fruktansvärt dåligt och de förkylningssymptom som smugit sig på de senaste dagarna vägrar ge med sig.

Jag har drömt en massa störda och jobbiga drömmar inatt. Om saker som kanske inte skulle vara så orealistiska i verkligheten. Dom var ganska jobbiga. Såna där drömmar som visar en vad baksidan i ens liv egentligen är. När man blivit lite blind i vardagen kanske det är sådana drömmar man egentligen behöver. Vem vet. Jobbigt var det hur som helst.

Igår läste jag ganska många bloggar. Det var kul. Det var länge sedan jag läste bloggar. Men jag kom snabbt underfund med att de bloggar som faktiskt var spännande hade en massa bilder som målade upp ens verklighet på ett helt annat sätt än endast textade bloggar. Och jag vet att min blogg säkert är sjukt tråkig för de som inte bryr sig. Men jag kan försvara min tråkiga bildlösa blogg med en lång rad händelser:
1.började studera
2.började livnära sig på studieekonomi
3.tog en massa bilder
4.dropbox blev full
5.studentekonomin känner inte för att prioritera större utrymme
6.lat som inte orkar lägga in bilder på datorn
7.inga bilder på bloggen
8.skriver om det

Hejdå

Typ ett skämt... eller något

Rånjuta av bärs... Hah, vilket skämt... Under min arbetslördag fick jag samtal om att behöva jobba hela söndag också. Och duktig som jag är så är det väl klart jag jobbar. Och som vanligt så resulterade det i en ond hals. Vilket som tur nu har gått över, så jag körde lite bodycombat igår.. vilket i sig resulterade i snart täppt näsa och en sjujävlars muskelvärk i ryggen. Så det blev att hoppa över träningen idag. Jag har egentligen inte gjort något riktigt idag. Jag har slappat lite, sovit lite, sjungit lite, ätit lite och pluggat ytterst lite. Men nu ska det bli ändring. Mera plugg står på mitt schema. Det blir mikrobiologitenta nästa vecka. Bäst att sätta igång!

Så satans RÅTT

Jag kan summera min vecka i RÅ.

I fyra dagar har det varit råträning på schemat! Det har blivit minst ett stenhårt gympass per dag. Idag är det råplugg på schema. Jag har just suttit sju timmar av dagen och skrivit tenta. I morgon blir det råjobba 13 timmar och sedan ska jag RÅNJUTA av nåra kalla bärs.

Det är snart söndag och vilodag, det ser vi fram emot.

Snö?

Plötsligt blev det vinter ute. Det gör inget, sålänge det fortsättningsvis är relativt torrt :)

Träning

För en liten, liten stund sedan kom jag hem från Avancia. Där var jag och tränade mitt alldeles första cxworxpass. Och till min förvåning var det riktigt kul, och jag orkade mycket mera än jag först trott. Det var fantastiskt! Det ska jag börja gå på mera. Den här veckan har jag helt tydligt tänkt döda mina magmuskler, har planerat in två cxpass och två corepass, det kommer bli grymt. Men jag måste komma ihåg att konditionsträna också så mina magmuskler inte blir så utputande.
Blablabla... träningssnack.. skittrååk, i know. Men nu e jag PEPP! Hellooooo

jävla

Jävla dag och jävla värld.
Ensam och jävlig.
Jävla skola och jävla vår.
Jävla studentekonomi.
Fittan vad jag hatar att vara så jävla fattig på allt, tid och pengar och ork och allt jävla skit.

Ajont inte haltont

Idag gick jag förbi en bil, längst med en backe med mycket grus i. Jag såg allt grus och tänkte "aha! här ska jag gå försiktigt så jag inte halkar". Bra tanke men ändå lyckades jag halka och glida ner för backen en bit. Förvånad och tilltufsad steg jag upp från marken och svor lite över att jag inte gått tillräckligt försiktigt. När jag blev tillfrågad om jag skadade mig så sade jag bara att jag tror jag vred vristen lite. Nu fyra timmar senare kan jag konstatera att jag har faktiskt ont i min vrist. Inte haltont men ajont :/ dumt...

För att jag är så satans positiv

När jag är på ett visst sätt och inte orkar mera, eller inte vet vad jag ska göra nu eller vad jag ska säga, då sätter jag på mig "bryrmiginte" i pannan. Och det är det som hänt nu. Jag bryr mig inte för stunden om någonting.

Det är så fantastiskt när världen bestämt sig för att bråka med mig på nästan alla plan som är möjligt. Man vet liksom inte vad man då ska göra. Det är ju ingen större katastrof än, men man vet ju inte hur det tänker fortsätta.

Men om man ska ta och vara lite pedagogisk då. Tänk om det inte är livet som skiter sig utan inställningen som gör att allting ser ut att skita sig. Tänk om allt blir bättre? Synd att jag har fel jävla glasögon på mig isåfall. Skitsamma. Hejdå!

pluggmotivation, eller så inte.

Alltså när en text blir så svår att förstå som den jag läser nu, så stänger min hjärna av sig. Jag känner ett stort "jag vill inte det här, skitsamma!" och behöver en klapp på huvudet. I kapitlet jag ska läsa har jag läst 6rader, slagit upp sju ord och förstått noll sammanhang. Kul. Verkligen.

Pluggdag

Hej,
min jetlag börjar gå över. Jag vaknade motvilligt(tack Bastian) tidigt och gick på morgonprommis. Sedan gick jag och lade mig igen och sov till ca kl ett. Därefter har jag ätit, pluggat och pluggat. Jag har en tent på måndag som jag fortfarande inte riktigt har fått grepp om så det blir att öppna böckerna på engelska nu. Hurra, inte mina favoritböcker precis. Så så ser min dag ut så långt.

Jag ska börja träna. Så, nu var det sagt. Jag ska gå ner i gymmet ikväll efter mitt skypemöte och cykla. En mil tänkte jag. Egentligen borde jag fara ut och jogga med Mr hund som "bara" gått upp två kilo på sin "semester", men jag är så rädd att förstöra knäna igen. Så det får va. Sådär nu vet ni något om mig och mitt liv en stund till ;)